Essäerna från islam.se, inlästa. Den islamiska lärdomstraditionen läst tillsammans med svensk litteratur – om samvetet och ansvaret, om skapelsen, natten och tiden.
Reading the feed…
I augusti 1676 låg omkring hundrafemtio göingebönder och bonddrängar i bakhåll vid Loshult, nära den gamla riksgränsen, tillsammans med danskt kavalleri. De tog den svenska krigskassan. Bytet skiftades mellan bönderna och ryttarna. Så långt är händelsen oomstridd. Men vad var det som skedde?
Kan man vara svensk och muslim? Frågan återkommer i svensk offentlighet så regelbundet att den knappt längre behöver något att haka upp sig på.
Koloniföreningen Dalen i Enskede har odlats utan avbrott sedan tidigt nittonhundratal. Nu hotas den av rivning för bostadsbygge. I Göteborg planerar staden att omvandla över tusen lotter till åretruntboenden. Köerna till de återstående platserna är tio till tjugo år långa.
En kvinna vaknar mitt i natten, inte för att sminka sig – för att be. Tillfrågad varför svarar hon att bönen förskönar ansiktet. Det är ett svar skönhetsindustrin inte kan sälja.
Gunnar på Hlíðarendi är dömd till landsflykt. När han vänder sig i sadeln och ser ut över ängarna, stiger han av och stannar – han vet att det kostar honom livet. Lugnet kom inte av okunskap. Det kom av att han visste var han stod.
Först ateismen. Sedan ockultismen, alkemin, spiritismen. Sedan Swedenborg. Under de år som omspänner Inferno prövade Strindberg varje hållning han kunde nå – och ingen bar hans vikt.
Hundra gram. En hjärna stor som en ärta. Varje höst lämnar silvertärnan Arktis och flyger till Antarktis – 70 000 kilometer om året, den längsta kända flytten i djurriket. Under resan sover den troligen med halva hjärnan i taget: ett öga öppet mot horisonten, det andra slutet.
Snitten var felfria. Emanuel Swedenborg böjde sig över öppnade skallar på 1740-talet med en kartografs tålamod och en ingenjörs blick.
Klockan tre på natten. Du ligger vaken. Kroppen är trött men tankarna kretsar – sluter aldrig sin bana. Telefonen lyser. Du vet att skärmljuset förvärrar allt.
Kolvaktaren sitter ensam i natten och lyssnar. Runt honom arbetar elden sakta under milan; ovanför honom står stjärnorna orörliga på sina banor. Och träden – träden har andakt.
